Tillbaka 

Trondheimsfjorden -07

Lördag / Ditresan

Så blev det återigen dags för den årliga resan till Norges salta vatten tillsammans med dom andra grabbarna ur Krolex-gänget, Tur-Erik Nordin, Tur-Perra Fyhr, Tur-Magnus Holmström,
Tur-Christer Axelsson, Thomas Eriksson och undertecknad.
Efter förra årets minst sagt lyckade dagstur då vi som dom första svenskarna lyckade med bedriften att fånga både Håkäring (400+ kg) och Hälleflundra (111 kg) inne i Trondheimsfjorden var målet nu att återigen fånga Håkäring och även den mytomspunna Svartbuksrockan. Den senare har endast fångats 3 ggr tidigare på spö och alla från Kapten-Frederics båt M/S Gotland på vilken vi nu skulle tillbringa hela veckan inne i fjorden.
Lördag 08.00 hade vi satt som avgångstid från Tur-Perras (han som fick håkärringen i fjol) garageuppfart och endast en halvtimme försenade bar det av.
Efter ett kort stopp på Willys i Mora där en del av oss handlade mat medans andra studerade vad man kan åstadkomma med silikon nu för tiden så fortsatte resan mot Rissa i Norge. Med 2 bilar och en liten släpvagn susade vi fram utan problem och följde Olgas (vår GPS-navigators) anvisningar ända tills Tur-Perra och Tur-Erik ringde och talade om att deras bil minsann lät väldigt illa i dom krokiga och branta sluttningarna. Efter ett kort depåstopp konstaterades att det är mycket bättre att dra åt hjulmuttrarna och sen var allt frid och fröjd igen.

Efter en färjetur över fjorden på 25 min så anlände vi kort därefter till slutmålet. Tur-Magnus som åkt själv från Långtbortträsk eller vad det nu heter där han har sin hemvist hade redan anlänt. Han satt i stugan tillsammans med Frederic som stannat kvar med sin båt sen dagen innan då A-team (Adolfsson & co) gjort ett lyckat besök i fjorden med 3 Plogjärnsrockor, 1 skaplig Marulk och 1 Lubb på 13 kg. Efter lite mat och sånt ägnades kvällen åt tackelknytning, om man nu kan kalla det "knyta" när en gigantisk wirelås-tång och 3 mm wire är inblandat.

Söndag / Lubbdagen

På söndag morgon var alla spända till tänderna av förväntningar. Här skulle hivas upp hajar och rockor minsann!
På vägen ut till mäsksäcken som Frederic satt ut dagen innan mötte vi ett gäng späckhuggare på väg in mot trondheim. Vädret var inte det allra bästa med regntunga skyar och ganska blåsigt.
Väl framme vid mäsksäcken konstaterades att den var helt försvunnen med sina 30-40 kg fisk. två repstumpar, tvärt avbitna, var allt som fanns kvar. Förväntningarna steg ytterligare och när ankringen väl var klar så skulle det väl inte dröja... Tacklen skickades snabbt ner mot 600 m djupet men där nere hände inte så mycket.
Ankringen blev inte helt perfekt och det enda som kom upp var några Hågälar och Blåkäxor. Det är ganska imponerande hur en liten Blåkäxa på ca 1 hg kan klara av att kroka sig själv på 14/0 cirkelkrok. Pirålarna såg dessutom till att det inte fanns en gnutta ätbart kvar av agnen.
Timmarna gick och inget hände när jag plötsligt fick ett lite mer distinkt napp än småhajarnas småryck. Efter en liten stunds väntan så satt där äntligen en fast fisk. Jag kunde snabbt konstatera att det inte var nån av jättarna som vi kommit för och efter ett 20-tal minuters vevande så bröt en Lubb vattenytan. När vågen visade 14,2 kg och nytt båt & klubbrekord så blev det lite roligare i alla fall. Så värst mycket mer hände inte under kvällen utan vi beslöt att ta upp ankaret och sätta ut en ny mäsksäck. En sak som säkert många fler än vi funderat över är om det är möjligt att kyla pilsner på 580 m djup så jag offrade en 1 st pilsnerburk som noggrant monterades en bit över mäsksäcken. Skulle den hålla för trycket eller skulle den implodera? Spekulationerna gick vilda på båten och enligt den samlade expertisen i Rolex-gänget (vilket inte är mycket att lita på) skulle trycket där nere vara 60 bar. Eller skulle rent av en öl-törstig Håkärring bli glad åt en gratispilsner? Det blev en orolig natt med lite sömn i väntan på svaret.

Måndag / Burkdagen

När vi stegade ner mot båten med bestämda steg hade vädret ändrat sig till sol och styv stiltje eller i alla fall lätt bris. Väl framme vid mäsksäcken var stämningen tät och alla såg sammanbitet på hur meter efter meter av rep halades upp och så kom den där till slut, burken! Efter noggrann inspektion konstaterades att den var hel men något deformerad och det stora jublet bröt ut och ett kramkalas utan motstycke startade! Broderligt avnjöt vi den iskalla ölen tillsammans och funderade på hur många som egentligen druckit öl kyld på 580 m djup? Mäsksäcken? jo den var borta som vanligt. Det mest intressanta i fiskeväg som hände den dagen var att både Tur-Erik och Tur-Perra lyckades fiska fast i ankarlinan eftersom den svaga vinden och vändande ström gjorde att vi drev runt lite hur som helst. Vi beslöt oss att inte mata hajarna med fler mäsksäckar utan åkte raka vägen hem.

Tisdag / En dag att glömma

Tisdagen bjöd på regn och allmänt otrevligt väder. Jag erbjöd mig att sitta i fören under dagens fiske vilket kan va rätt skönt då man kommer en bit ifrån dom andra Tur-nissarna. Det hann inte gå så lång tid innan min harmoniska tillvaro bröts av att Tur-erik och Tur-Christer hade trasslat ihop sig med min lina. Motvilligt fick jag lämna min sköna stol och bege mig akterut för trasselutredning. När jag skulle passera den regnvåta trappen med ankarlina i så råkade jag kliva på repet och båda benen bara försvann. Själv gjorde jag en dubbel Salkov och landade på min fingertopp med blodvite och blånagel som följd medans mitt spö gjorde en trippel mollbergare med skruv och landade i havet! Som av en händelse stod Tur-Christer och höll i min lina p.g.a trasslet och kunde hala upp mitt spö igen. Han är snäll han, Tur-Christer!
Efter lite omplåstring sjukskrev jag mig resten av dagen medans dom andra fortsatte fiska. Fortsättningen blev inte så mycket bättre heller när vi drev upp mot fjordkanten och alla 5 satt fast i urberget med flera tappade tackel som följd. Jag är fullt medveten om att såna som eventuellt är intresserade av fiske och läser detta kanske funderar på att sluta läsa nu men håll ut, det kommer några fiskar mot slutet.

Onsdag / Krabbdagen

Onsdagen bjöd på riktigt hård vind och det som vi trodde var omöjligt inne i fjorden blev verklighet. Vi blev helt enkelt inblåsta! En expedition ner till båthamnen för att om möjligt lura nån liten plattfisk resulterade endast i ett antal små agrresiva krabbor.
Efter en herrans massa givar i diverse kortspel så nämnde Frederic att det finns (eller fanns?) såna som äter dylika små krabbor och eftersom vi tror på allt Kapten-Frederic säger så planerades snabbt en krabbskiva. Nu gällde det bara att skaffa nya krabbor eftersom dom tidigare hade återutsatts.
Som trogen tittare av kanalen Discoverys serie "The deadliest catch" som handlar om krabbfiske i Barents hav så vet man ju hur det går till och Tur-Christer iklädde sig snabbt rollen som "Sig Hansen" och M/S Gotland fick för en stund finna sig i att heta "Time Bandit".
Efter ett par timmar (dom nappade inte alls lika villigt nu förståss) så hade vi fångat 1 krabba åt var och en. Kaptenen som visade sig även vara utbildad kock skötte själva tillagningen. Med stor aptit slukade vi våra krabbor som inte alls smakade så tokigt faktiskt och med lite dill till så hade nog det hela blivit en riktig smaksuccé. Till och med bättre än Lubbpizza! Mätta och belåtna kröp vi till kojs med löfte om mindre vind nästkommande dag.

Torsdag-Fredag / Kongen av dumpningsplassen

Äntligen mindre vind som utlovat! Alla anställda på SMHI borde enligt lag praktisera på norska motsvarigheten! Vi lämnade hamnen vid 10.30 och efter ankringen så såg det ut som vi hade hamnat lite bättre än tidigare dagar. Dagen började (och fortsatte) som vanligt med avätna beten och några småhajar men så efter ett antal timmar knöt vi om ankarlinan och började röra oss ut mot dumpningsplassen mitt i fjorden. När mörkret hade sänkt sig och tålamodet höll på att sina igen så ropade Tur-Erik att han hade napp! Inget vanligt småhajsnapp utan man kunde höra hur lina gick ut från hans rulle. Efter en liten tids väntan så vevade han slutligen in lina tills den blev sträckt och nu var det ingen tvekan längre, fast fisk, och tungt verkade det vara! Det var bara för oss andra att börja uppvevningen (jag hade precis kommit ner med nytt agn förresten). Motståndet var hårt i början men lättade efterhand. Spekulationerna om vad det kunde vara surrade på däck. Efter några kvartars pustande visade sig något i vattenytan en bit från båten. Att det var en rocka var det ingen tvekan om och att den var stor men var den svart på magen? När den kommit lite närmare båten så kom de förlösande orden från Frederic,
-en svartskate! Försiktigt lirkades "skatan" in i den gigantiska rockahåven där den med nöd och näppe fick plats. Vågen stannade på 31 kg och därmed är det den näst största spöfångade Svartbuksrockan i världen och den enda tagen av en svensk! Efter ett snabbt fotouppbåd i "Britney & Paris"-klass fick den sen friheten åter och fick simma dom 600 m hem till botten igen. Tur-Erik hade räddat resan som såg så hopplös ut!
Nu ville förståss ingen sluta fiska och Frederic som just blivit blåst på sin skönhetssömn kilade kvickt ner till sin koj för att ta igen det. Endast 40 min senare var det dock dags att väcka kaptenen igen. Den här gången var det Tur-Magnus som genom ett skrik vars eko nog inte tystnat än tillkännagav att han hade napp.
Vi andra fick som vanligt veva upp igen medans saken där nere tog lina från Tur-Magnus rulle. Skulle det kunna vara "kärringen" vi väntat på? Efter en timme full av samiska svordomar, stånkande och nån jojk så visade sig äntligen det vi saknade för att vår expedition skulle bli fulländad. En Håkärring som lämpligt nog hade snarat in sig i stjärtfenan med upphängarkroken med följd att stackars Tur-Magnus bogserat upp den baklänges.
Nu följde en kamp med en fisk som hade helt andra planer än låta sig mätas både i längd och runt magen. Till slut så satt den där i alla fall tjudrad med rep längs båtens sida. Enligt en formel för viktberäkning av hajar kunde vikten bestämmas till 210 kg. Frederic som blivit lurad på ytterligare skönhetsömn smet ner i sin kajuta och vi andra fortsatte fiska med stärkt självförtroende men det ljusnade igen och inga fler napp så till slut gav vi upp. När vi så småningom anlände till hamnen hade klockan hunnit bli 07.30, d.v.s nästan ett dygn senare än vi gått ut. Det blev följdaktligen inget fiske under Fredagen och vår vecka var därigenom slut. Efter några timmars sömn satte vi åter kurs mot Dalarna, Sweden (utom Tur-Magnus förståss som åkte hem till lappland) och trots allt ganska nöjda med resan trots den skrala inledningen men som alla vet så räcker det med ett napp bara det är det rätta.....

referenser:
Hur man får ut en torrfluga ur näsan, Dr M. Holmström

Tack till:
Kapten Frederic
Kapten Morgan
Olga
Hon på Willys
A-Team för det kvarlämnade agnet och potatisgratängen
Bröderna Byström
och alla medverkande!

Olle Öst för HF Krolex i Trondheimsfjorden

Tillbaka